publicerad: 1936
KLOCKARE klok3are2 l. (numera bl. ss. titel i förb. med ett följande namn) KLOCKAR klok3-ar2, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) klåckrar BoupptSthm 1676, s. 991 b).
Ordformer
(klockar 1743 (rimmande med lockar)—1914 (: klockar Svartling). klockare (klåck-, -ere) 1528 osv. clockär, pl. 1557. klöckar HFinlKamF 4: 137 (1560: Clöckar vthiordh))
Etymologi
[fsv. klokkare, klukkare, motsv. ä. d. klokkere, dan. o. nor. klokker, isl. klukkari; jfr mnt. klockener, t. glöckner; avledn. av KLOCKA, sbst.]
1) vid kyrka anställd, prästerskapet underordnad befattningshavare, urspr. med huvuduppgift att hava vård om kyrkklockorna o. ombesörja klockringningen, sedermera med mångahanda uppgifter som skiftat under tidernas lopp o. av vilka största delen (om än i stor utsträckning enligt gamla, aldrig upphävda bestämmelser formellt alltjämt förbundna med befattningen) numera äro fördelade på kyrksångare, (små- o. folk)skollärare, kyrkvaktare (kyrkvaktmästare), ringare m. m. (klockarbefattningen numera vanl. förenad med kyrksångar- l. organistbefattning l. med bådadera, på landsbygden därjämte oftast med folkskollärartjänst); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. OPetri Tb. 198 (1528; uppl. 1929). Så gick hann ij klockare(n)s stugu, och tog kyrcke Nyckelenn på weggenn ij klockarens frånn waru. BråboDomb. 11/9 1602. Klåckaren bör wara Kyrkiones och icke Prästens Dräng. Schroderus Os. 2: 206 (1635). När iagh kom til Siöessååss församblingh wore prestedrengerne klockare. VDAkt. 1678, nr 18. Vid Lysningar gifves til Klåckaren någre öre S:mt, efter behag. PH 3: 2390 (1747). Ni (skulle bliva) en vitterhetens, en det sannas och skönas klockare, med den oädla gamman att alltid modigt få taga upp psalmen. Thorild 3: 14 (1791). Klockare och barnmorskor, hvilka nu hufvudsakligast handhafva vaccination. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 4, MedStSkrifv. 8/6 1894, s. 21. Bland klockares göromål, för vilka enhetliga bestämmelser saknas, kan ingå att biträda prästerskapet med kungörelser, lysningar, kollekter, förskrivning och kyrkobokföring. SvUppslB 15: 568 (1933). — jfr DOMKYRKO-, LANDS-, STADS-KLOCKARE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr., t. ex.: Hitta och stiäla, dhe stå i Balck tilhopa. En part hitta förr än något tappas; Som Klockaren fann Kalcken. Grubb 326 (1665); jfr: Han hittade som klåckaren fann kalken på altaret. Rhodin Ordspr. 63 (1807). Ingen bättre klåckare, än en afsatt prest. Rhodin Ordspr. 81 (1807). Vi presterskap, sa' klockarn. SvOrdspråksb. 92 (1865). När det regnar på presten, så dryper det på klockarn. Granlund Ordspr. (c. 1880). Jag tror det låter, sa klockarn, trampade i klaveret med träskorna. Landsm. XI. 2: 26 (1896).
b) (skämts. o. vard.) i överförd anv., om beväring l. fast anställd militär som förrättar korum; särsk. om dylik beväring vid de kompanier i vilka universitetsstudenterna förr vapenövades i respektive universitetsstäder. De Geer Minn. 1: 33 (1892). Ödman LitetTill 7 (1906, 1910). — jfr KORUMS-KLOCKARE.
2) benämning på person med uppgift att fullgöra visst värv i vissa lekar.
a) idrott. benämning på uppgivare i vissa bollspel. Balck Idr. 1: 108 (1886; i fråga om bollspelet ”tre slag o. ränna”). Hembygden(Hfors) 1912, s. 147 (i fråga om bollspelet ”fyra-slag”). Utemännen (i ”boboll”) utser en uppgivare eller klockare. IdrIArmén 1926, s. 77.
b) (i vissa trakter) i leken ”gömma ringen”, benämning på den person som har att gissa vem som har ringen. 4GbgVSH V—VI. 4: 79 (1903).
Ssgr (till 1): A: KLOCKAR- l. KLOCKARE-ALTARLÄGE~1020. (förr) ”altarläge” som tillkom klockare. VDAkt. 1719, nr 135. Därs. 1725, nr 391. —
-ANNEXHEMMAN~1020. kam. klockarboställe i annexförsamling som har gemensam klockare med moderförsamling. PT 1914, nr 89 A, s. 4. —
-BEFATTNING. Förenade Orgelnist-, Klockare och Skollärarebefattningarne inom Svinhults Annexförsamling. SvT 1852, nr 15, s. 1. SFS 1910, Bih. nr 38, s. 29. Utredning angående klockar-, organist- och kantors-(kyrkosångar)befattningarna. Thulin (1919; boktitel). —
-BOL. [y. fsv. klokkare bol (Arnell Brask Bil. s. 36)] (numera bl. i fråga om ä. förh.) kam. = -BOSTÄLLE. G1R 18: 769 (1547). Presten (får icke) slå wnder sigh Klockare Boolet eller Renthon, och bruka sin drengh till Klockare. KOF 1: 338 (1575). BB 23: 2 (Lag 1734). Cederlöf FinlPrästEkon. 29 (1934). —
-BORD. (numera bl. i fråga om ä. förh.) kam. = -BOSTÄLLE. G1R 27: 260 (1557). Om Klockare Bordh. Stadga 2/4 1596 (titel). (Klockaren måste) wid kyrkia boningh sinn hafua och hafua klåckarbordet frijtt. Rudbeckius Kyrkiost. 43 (c. 1635). NorrbHembSkr. 1: 91 (1928; i fråga om förh. 1686). —
-BOSTÄLLE~020, äv. ~200. kam. till klockare anvisat löneboställe. SynodA 1: 185 (1693). Uppsikt över klockarboställe övas av domkapitlen och länsstyrelserna samt Kammarkollegium och Domänstyrelsen. 3NF 11: 861 (1929). —
-BÄNK. i äldre kyrkor: bänk (framme i koret) som urspr. varit avsedd för klockaren. VästeråsDP 9/5 1621. Topelius Vint. I. 2: 45 (1867, 1880). —
-DRÄNG. (förr) ung mansperson anställd att biträda klockare i hans göromål. BoupptSthm 19/7 1666, Bil. Bellman SkrNS 1: 240 (1760). —
-FAR. (vard. o. skämts.) klockare. Envallsson Sorg. 24 (1788). Klockarfar, han skall nu allting bestyra. JWBäckström hos Böttiger 3: 70 (1843); jfr Bernström Bäckström 17 (1892). FinBiogrHb. 1712 (1901). särsk. [utgående fr. språkprovet fr. 1843 ovan, som tillhör en på sin tid mycket bekant visa] bildl. (i uttr. klockarfar som skall allt l. allting bestyra l. elliptiskt för detta uttr.): faktotum. Varken stat eller kommun får bli någon klockarfar, som skall allting bestyra. SvD(A) 1927, nr 190, s. 4. Samhället är på god väg att bli en klockarefar, som övertager alla de bekymmer och omsorger, som förr påvilat den enskilde. Därs. 1930, nr 297, s. 4. —
-GÅRD. [fsv. klokkara gardher] kam. klockares boställsgård, klockarboställe. G1R 24: 367 (1554). Rig 1920, s. 36. —
-GÄLL. [jfr fsv. klokkara giäld, det som skall betalas till klockare, klockarlön] (†) = -BEFATTNING. G1R 22: 384 (1551). Därs. 25: 258 (1555). —
-HELGONSKYLD~102, äv. ~200. (i fråga om förh. före år 1900 i Skåne, Halland, Blekinge) kam. helgonskyld som urspr. varit anvisad till klockares avlöning. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 17, s. 6. Därs. 1898, I. 1: nr 53, s. 12. —
-HUS. (i sht förr) hus anvisat till klockare ss. bostadsförmån, klockares boställshus. SthmTb. 1576, s. 8 b. (I Skanör) finnes ett vackert nybyggt Klockarehus, 5 Tunneland Jord uti Stadens Vångar. LdVBl. 1826, nr 10, s. 3. —
-INSTITUTION. 2NF 14: 319 (1910). Förslag till omläggning av klockareinstitutionen. SD(AB) 1919, nr 272 A, s. 9. —
-JORD. kam. jordegendom anvisad till klockare ss. löneförmån. BtRStP 1850—51, 8: nr 124, s. 5. En obebyggd klockarejord af något öfver 5 tunneland. PT 1901, nr 203 A, s. 1. Klockarelönen kommer att utgöra 75 kronor, jemte 50 kronor såsom ersättning för indragen klockarjord. Därs. 1905, nr 161 B, s. 2. —
-KATT.
1) (vard. o. skämts.) i jämförelser för att angiva hög grad av förälskelse, företrädesvis [jfr fr. amoreux comme un chat] i uttr. kär som en klockarkatt; förr stundom i uttr. förtjust som en klockarkatt, för att angiva hög grad av förtjusning; jfr -KATTA b, -KÄRLEK. Han är så kär, som en Klåckare-Katt. Lagerström Westph. 17 (1737). Att era ögon lysa, / Så kärleksfullt, som på en Klockar-katt. CIHallman 268 (1778). Ge positiverna lika bra på puckeln i den andra artikeln och jag ska bli förtjust som en klockarkatt. Blanche Posit. 63 (1843). jfr (tillf.): Jag har aldrig sett en karl, som till den grad liknade en förälskad klockarkatt. Didring Hall 45 (1917).
2) (enst., †) ss. skämts. o. föraktlig benämning på klockare. (Lärjungen till informatorn:) Det var mig en huggare att se rolig ut; halsduk och fadermördare, precis som en klockarkatt. Ödman UngdM 1: 8 (1862, 1881). —
-KATTA. (†) anträffat bl. i jämförelser.
a) i uttr. gå som en klockarkatta, för att angiva hög grad av smidig ödmjukhet. Alla mina officerare bee helsa min ängell. Gryndell är nu så miuker att han går som een klockar katta. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 157 (1701).
b) i uttr. kär som en klockarkatta, om kvinna; jfr -KATT 1, -KÄRLEK. (Fr.) Elle est amoureuse, comme une chatte, (sv.) Hon är kiär som en klåckar-katta. Mont-Louis FrSpr. 287 (1739). —
-KÄGLA. (†) benämning på visst spel. Spela tärning, wägg-penning, skåthell, klåckare kiägla. BrölBesw. 326 (c. 1670; handskr. B: Klåckar Kiägla; handskr. C: klåckare, kieglor). Anm. Möjl. föreligger icke ssg, utan tvenne ord betecknande tvenne olika spel. —
-KÄRLEK. [urspr. o. eg. felaktig översättning av fr. amour de clocher, sockenpatriotism (clocher, kyrktorn, kyrksocken, till cloche, kyrkklocka)] (vard. o. skämts.) (sedan gammalt existerande) ömma känslor l. tycke l. svaghet (för ngn l. ngt). Weste (1807). Hör hon på, Brita lilla; vi ha alltid haft en liten klockarkärlek till hvarandra. Blanche RikaM 37 (1845). Hertig Bernhard (av Weimar) hvilken .. hade en viss klockarkärlek för Finnarne. Topelius Fält. 1: 91 (1853). Den gamla svenska, obotliga klockarkärleken till det norska. Siwertz JoDr. 194 (1928). —
-LAG, r. l. m. (†) = -STADGA. Rudbeckius Kyrkiost. 43 (c. 1635). Arnell Stadsl. 536 (1730). FinBiogrHb. 1085 (1898; i fråga om förh. c. 1560). —
-LÄGENHET~102 l. ~200. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) klockarbefattning, klockartjänst. PH 3: 1870 (1742). 2NF 14: 317 (1910). —
-LÖGN. (†) grov o. påtaglig lögn, ”dalkarl”; jfr KLOCK-LÖGN. Säg oss nu, antingen berättelsen om prinsessan är sannfärdig, eller, hvad man på landsbygden kallar, en klockarelögn? Sparre Findl. 3: 58 (1835). Jolin Kom. 40 (1845). —
-LÖN. Murenius VP 16 (1637). SFS 1883, nr 61, s. 3. 200 kronors organist- och 100 kronors klockarelön. PT 1905, nr 211, s. 1. —
-MÅLE, r. l. m., l. -MÅLA, r. l. m. l. f., förr äv. -MÅL, m. l. n. [fsv. klokkara male] (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) kam. i spannmål utgående klockarlön. Att han skulle fåå klockare bolet i Ramnäs och klockaremålen, nemligha 1/2 span sädh hwar ma(n). VästeråsDP 24/5 1620. UpplFmT 1: 142 (1871; i fråga om förh. 1734). —
-ORDNING. (†) = -STADGA. Klockare Ordning giord i Stockholm Anno 1627. KOF II. 2: 515 (1627; i rubrik). —
-ORGELNIST. (i Finl.) titel för person som innehar de till en tjänst sammanslagna klockar- o. organisttjänsterna i en församling. FFS 1922, s. 742. FinlStatskal. 1933, avd. 523. —
-PENSION. (förr) kam. viss utskyld, urspr. utgående till klockares avlöning; jfr -HELGONSKYLD. Westdahl BlekLärovH 11 (i handl. fr. 1721). (Ersättning utgår) till åtskilliga allmänna läroverk för indragna landtgillen och klockarepensioner. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 1, Bil. 6 d, InkBeräkn. s. 40. —
-POST. (förr) kyrkl. inrättning för befordran av ecklesiastik tjänstepost där denna befordran ålåg församlingarnas klockare; äv. om postbefordran med denna inrättning. Brefvet till H Colliander beder iag, strax motte honom tilsendas genom Klåckare Posten. VDAkt. 1698, nr 183. Ecklesiastik tjensteman, hvilken eger att anlita klockareposten. SFS 1877, nr 31, s. 63. Wieselgren Bild. 81 (1889; i fråga om förh. på 1860-t.). —
-PRÄST. (i fråga om förh. före 1910 års lönereglering) kyrkl. präst som innehade boställe o. löneförmåner vilka eg. tillkommo klockaren o. som i regel lät annan person (”substitut”) sköta klockarsysslan. VDAkt. 1731, nr 392. En ordinarie capellans beställning (har inrättats) i Almunge, där förut endast varit klockare-präst. SynodA 1: 619 (1797). 3NF (1929).
Ssg: klockarpräst-befattning. (i fråga om förh. före 1910 års lönereglering) kyrkl. PT 1907, nr 137 A, s. 2. —
-RÄNTA, r. l. f. (förr) kam. ”ränta” som urspr. utgått till klockares avlöning. G1R 25: 170 (1555). Huruledis klockere renttan utgåår uti alle partzeler, skall .. fogtten åpscriffve ther Kon:ge Ma:tt skall haffve halffparthen utaf. Därs. 26: 23 (1556). Stadga 2/4 1596. Cederlöf FinlPrästEkon. 34 (1934).
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) om var särskild av de ekonomiska förmåner som klockare var berättigad att åtnjuta. Att komm(inistern) ”afhändt honom (dvs. klockaren) hans klockarerättighet vid barndop m. m., såsom 3 kappar säd, som hos bönderna klockaren tillslagne äro”. Hagström Herdam. 4: 457 (cit. fr. 1689). PH 3: 2389 (1747). BtRiksdP 1878, I. 1: nr 17, s. 5. —
-SKOLA, r. l. f. (förr)
1) skola som hölls av församlingens klockare för barnundervisningen (i läsning o. kristendom). Hagström Herdam. 2: 76 (1898; i fråga om förh. på 1750-t.). KyrkohÅ 1919, s. 13.
-SKÄPPA. [jfr ä. d. klokkerskæppe] (förr) kam. jfr -MÅLE. Hvad .. den så kallade Klåckare-skeppan vidkommer ..: Så bör den utgiöras af hvart Hemman, litet eller stort, efter Nummern. PH 3: 2389 (1747). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 53, s. 4. —
-STADGA, r. l. f. (i fackspr.) stadga fastställande klockares rättigheter o. åligganden. Det meddeldta projectet till en klåckare-stadga för detta stift (dvs. ärkestiftet). SynodA 1: 446 (1764). PT 1898, nr 266, s. 1. —
-STOM l. -STOMME. (klockara- 1559. klockar(e)- 1692—1824) (†) kam. benämning på stomhemman som urspr. varit anvisat ss. löneförmån till klockare; anträffat bl. i pl. Vij .. effterlathe prästerna (i Växjö stift) till hielp een aff clockara stommar vid theras kyrkijor. G1R 29: 618 (1559). LMil. 3: 60 (1692). Prestebord, capellans- och klockarestommar. Bergv. 2: 162 (1740). CircBr. 18/6 1824, s. 4. —
-STUGA. [fsv. klokkara stova] (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) klockares boningsrum l. bostad, ”klockarehus”. SthmTb. 1556, s. 180 a. Presterne skulle vppenbarligen förb(emäl)te (kungliga) mandaat af predikostolenn eller i klåckarestugun vpläsa. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 109 (1606). Präste gård och klockare-stugu, skola ock alle .. bygga efter gårda-talet. FörarbSvLag 6: 259 (1731). Rig 1931, s. 183 (i fråga om förh. under medeltiden). —
-SUBSTITUT. (förr) kyrkl. person som skötte klockarbefattning i ”klockarprästs” ställe. Almqvist Col. 81 (1835). PT 1909, nr 52 A, s. 3. —
-TJÄNST. = -BEFATTNING. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 1 a (1587; bildl.). PT 1905, nr 211, s. 1. —
-TOMT. kam. tomt som utgör l. tillhör klockarboställe. G1R 21: 17 (1550). Klockaretomten, hvars areal utgör omkring 3 tunnland. PT 1901, nr 203 A, s. 1. —
-TRO, r. l. f. [jfr KLOCKAR-KÄRLEK o. KOLAR-TRO] (vard. o. skämts., mindre br.) blind o. naiv tro, kolartro. JournLTh. 1810, s. 611. Levertin 10: 198 (1901). Klockaretron på inmalningstvånget såsom ensamt tillräckligt för att göra brödsädsodlingen lönande. SvD(A) 1930, nr 112, s. 4. —
-TÄPPA, r. l. f. täppa som utgör l. tillhör klockarboställe; äv. allmännare: klockares trädgårdstäppa. Murenius AV 466 (1660). Komm(inistern i Hölö) innehade förut (dvs. före 1693) klockaretäpporna. Hagström Herdam. 3: 347 (1899). Detta är Holland, .. platt som en pannkaka .. och välansadt som en klockartäppa. Lindqvist Stigm. 135 (1906). —
-VACKA l. -VACKE. (i Finl., förr) jfr -MÅLE. (Vissa personer bötfälldes) för thet the stodho tiillbaka med 2 åårss clockare vacka. BtFinlH 2: 105 (1551). Cederlöf FinlPrästEkon. 35 (1934; i fråga om förh. 1578). —
-ÄMBETE. [y. fsv. klokkara ämbite (SmåstFornsv. 2: 57)] (†) = -BEFATTNING. G1R 22: 341 (1551). Hagström Herdam. 1: 284 (cit. fr. 1670). KOF 3: 160 (1682). —
B (†): KLOCKARA-STOM(ME), se A.
KLOCKERI, n. [jfr ä. d. klokkeri] (†) klockartjänst; äv. om till klockartjänst anvisade löneförmåner. (Vi) bedja, det måste Carlshamns stads schola .. blifva .. förhulpen till sådan hjelp af Klåckerierna uti Bräkne och Listers härader .., som (osv.). Westdahl BlekLärovH 53 (i handl. fr. 1719). Förordna, at klåckerijen vid de vidlöfftigare .. församblingar blefvo til capellanier .. anslagne. KyrkohÅ 1900, s. 241 (1738). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content