om handstil o. d.: som utmärkes av klotter l. vittnar om benägenhet att klottra; om skrift o. d.: som utgöres av l. liknar klotter l. ”kråkfötter”, slarvig l. ful o. otydlig l. oläslig; stundom om pappersark o. d.: full med klotter. Genom ändringar har skriften på sina ställen blifvit bra klåttrig, men jag tror likväl att den är läslig. Bremer Brev 2: 154(1841). Ett klottrigt papper. Sundén(1886). (Brevet var) skrifvet med klottrig stil. Hedberg Doyle 4Teck. 39(1891). Här blev skriften klottrigare, som om han hade bråttom. Wahlenberg Ruck Fästmö 298(1916).
