publicerad: 1936
KLUCK kluk4, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. kluk]
(i sht i vitter stil) vbalsbst. till KLUCKA 1 c; i fråga om vätska: kluckande. Schildt Eros 170 (1913). Suset av halmspunna flaskors kluck. Serner Ballad. 72 (1926). — jfr VATTEN-KLUCK.
Spoiler title
Spoiler content