SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLUDD klud4, sbst.2, n.; best. -et.
(vard.) vbalsbst. till KLUDDA: ”kluddande”; äv. mer l. mindre konkret. — särsk.
1) motsv. KLUDDA 5: ”kluddande”; äv. konkret, om slarvigt l. illa l. dilettantmässigt utförd målning; stundom övergående i bet. 4. CAEhrensvärd Brev 2: 134 (1796). Schulthess (1885). Denna lätta, glittrande penselföring, vilken förekom riktningens motståndare såsom oförskämt kludd. Tikkanen Konsth. 377 (1925). — jfr FÄRG-KLUDD.
2) (numera mindre br.) motsv. KLUDDA 6: klottrande, klotter; äv. konkret, dels: klottrig skrift l. teckning, klotter, dels (nedsättande l. föraktligt l. skämts.) om alster av författarskap; stundom övergående i bet. 4. Nordforss (1805). Enberg lärer hafva lämnat Dig mitt kludd om Språkets utbildning. HJärta (1836) i 3SAH XLI. 2: 159. (Lektorn) gick fram, tog hartassen och strök ut kluddet (på svarta tavlan). Ödman VårD 1: 33 (1887). Östergren (1930).
3) (†) motsv. KLUDDA 7, konkret: ngt slarvigt l. vårdslöst hopvecklat l. hopskrynklat. Sahlstedt (1773). Nordforss (1805).
4) (mindre br.) motsv. KLUDDA 8: fuskande, klåpande; äv. konkret: fuskvärk; jfr 1, 2. Nordforss (1805). (Tiden efter Karl XII krympte ihop) till sudd och kludd och elände och småkryp. Topelius Fält. 3: 234 (1858). WoH (1904).
Ssg: KLUDD-VÄRK, n. (vard., numera bl. tillf.) till 1, 2, 4: fuskvärk. Dalin (1852). Allmänheten låter icke .. lura i sig, att ett kluddverk är ett konstverk. SD(L) 1896, nr 321, s. 5. Cannelin (1921).
Spoiler title
Spoiler content