SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLUNK kluŋ4k, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till KLUNKA, v.2]
klunkande.
1) (tillf.) motsv. KLUNKA, v.2 I 3; jfr KLUCK, sbst.; äv. mer l. mindre konkret, om fall av klunkande l. klunkande ljud. Vattnet, som i dofva klunk skvalpade mot den (dvs. klippan). Geijerstam FattFolk 1: 63 (1884). Av natten därute hördes / blott klinket och klunket mot båt och bro. Kåhre VersHavsk. 29 (1929).
2) (†) motsv. KLUNKA, v.2 II. Det blef ett glam och ett klunk. Sehlstedt 3: 129 (1867).
Spoiler title
Spoiler content