SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLYP kly4p, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. KLYPA kly3pa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(klip 1909. klipa 1847 (: Räf-klipa)1911 (: räfklipor, pl.). klyp 19051910. klypa c. 17551918. klypia 1749. klyppa 1775)
Etymologi
[sv. dial. klyp, klip; jfr nor. klypa, klämma, klyka, tång; till KLYPA, v.; jfr KLIPP, sbst.1]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klyka; redskap i form av klyka l. gaffel. Nordholm Djurf. 20 (1749). Fatab. 1909, s. 164. — jfr RÄV-KLIPA. — särsk. om tång, ”nypetång”; i sht om tång av trä, använd vid pärlmusselfångst. Schultze Ordb. 2332 (c. 1755). Ekman NorrlJakt 409 (1910).
2) (i vissa trakter, i bygdemålspåvärkat fackspr.) klämma (se KLÄMMA, sbst. 3). Kammakar- .. och sadelmakarklämman (”klypa”). Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 67 (1918).
Spoiler title