SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLYVARE kly3vare2, sbst.2, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. =; äv. KLYVERT kly4vert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i ssgr) KLYVER(S)- kly3-ver(s)~.
Ordformer
(-are 1757 osv. -er(s)- (i ssgr) 1840 (: Klyverbom) osv. -ert 1765—1923)
Etymologi
[liksom d. klyver, t. klüver, av nt. klüver l. holl. kluiver, trol. till holl. kluif, klo, hake, ring, i ssgn kluiffok, klyvare, eg.: fock som löper på ringar l. litser, samhörigt med holl. kluiven, gnaga, som står i avljudsförh. till KLYVA, v.2 Beträffande formen klyvert med sekundärt -t jfr SKONARE : SKONERT, KAMFER : KAMFERT m. fl. — Jfr KLYVFOCK]
sjöt. trekantigt snedsegel (stagsegel) som hissas på en särskild lejdare vilken går från yttre ändan av klyvarbommen till fockmastens topp. Yttre, inre klyvare, då tvenne klyvare finnas. Serenius Hhhh 4 a (1757). ”Klyfvarn klappar som en hackspik; skota an bättre der förut”, ropade den gamle. Runeberg 4: 165 (1833). Den 10. febr. hade vi en mycket våldsam storm, som slet klyfvaren i trasor. Duse Pingv. 38 (1905). Yttre klyvarn halas ned. Hornborg Segelsjöf. 365 (1923). — jfr BALLONG-, BONNETT-KLYVARE. — särsk. (starkt vard.) bildl., om näsa. Engström Äfv. 63 (1908). Ändå sticker den här (dvs. en greve) sin högvälborna klyvare i vädret! Lindqvist Herr. 272 (1917).
Ssgr (sjöt.): A: KLYVAR- l. KLYVARE- l. KLYVER-, äv. KLYVERT-BOM. rundhult som utgör förlängning av bogsprötet o. varpå klyvaren sättes; äv., på moderna segelfartyg, om yttre delen av bogsprötet varpå klyvaren är satt. Chapman Skeppsb. 115 (1775). Bogsprötet .. består på större fartyg af två eller tre längder ..: bogspröt, klyfvarbom och jagarbom. UFlott. 2: 20 (1881). På modernare segelfartyg utgöras ofta bogspröt och klyfvarbom af ett enda järnrör. Bergdahl Antip. 151 (1906).
Ssgr: klyvarboms-gaj. gaj för stöttning av klyvarbommen. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
-gast. sjömil. backsgast som har till uppgift att beslå l. göra loss klyvaren. Ekelöf Skeppsm. 43 (1881). VFl. 1911, s. 146.
-nock. yttre ändan av klyvarbommen. Oxenstierna Vanderdecken 52 (1865).
-pärt. under klyvarbommen hängande tåg varemot manskapet stöder fötterna vid klyvarens beslagning, lossgöring o. d. Deleen 603 (1829: -portar, tryckfel för -pertar). UB 7: 362 (1874). Smith (1916). —
-FALL. (klyvar(e)- (klyver-) 1788 osv. klyvers- 1881 osv. klyverts- 1796—1874) fall (se d. o. XVI 1) varmed klyvaren hissas l. nedfiras. Widegren (1788). Smith (1916). —
-GAJ. klyvarbomsgaj. Ekbohrn NautOrdb. (1840). —
-LEJDARE. (klyvar(e)- (klyver-) 1788 osv. klyvers- 1856 osv. klyverts- 1857—1893) lejdare (stag) varpå klyvarens litser löpa. Widegren (1788). Smith (1916). —
-NEDHALARE~0200, r. l. m. (klyvar(e)- (klyver-) 1840 osv. klyvers- 1881 osv.) tåg varmed klyvaren nedhalas. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Smith (1916). —
-SKOT. (klyvar(e)- (klyver-) 1757 osv. klyvers- 1887 osv.) klyvares skot. Serenius Hhhh 4 b (1757). Blanche Portr. 159 (1889).
B: KLYVERS-, äv. KLYVERTS-FALL, -LEJDARE, -NEDHALARE, -SKOT, se A.
Spoiler title
Spoiler content