SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLÅTA klå3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sidoform till KLOTTA]
(bygdemålsfärgat, i vissa trakter, föga br.) klottra, kladda. Här klåtar jag en tunna (på rittavlan). Strindberg SvÖ 2: 339 (1883).
Spoiler title
Spoiler content