SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLÄMT kläm4t, n. (Bergklint Vitt. 38 (1772), Svea), i bet. 2 äv. r. l. m. (SDS, Anderson Stadsl. 14 (1912)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, ss. r. l. m. -ar (SDS).
Etymologi
[jfr d. klemt; vbalsbst. till KLÄMTA, v.1]
(i sht i vitter stil)
1) klämtande, klämtning. Den långsamma klockans klämt bådar dagens slut. LBÄ 14—15: 1 (1798). Gumælius Engelbr. 153 (1858). Mattsson LycklÖ 131 (1907).
2) klämtande slag, klämtslag. Åter ljödo tre varnande klämtar. SDS 1896, nr 599, s. 2. Ljudet av sista klämtet dog bort. Svea 1925, s. 72.
Spoiler title
Spoiler content