SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLÖVJA klø3vja2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) klövja; jfr d. dial. kløve; avledn. av stammen i KLYVA, v.2]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kluvet stycke trä. Golfvet består af klöfjor, halfva trädstammar af väldiga dimensioner. SD(L) 1903, nr 263, s. 1. Fatab. 1907, s. 38.
Spoiler title
Spoiler content