vbalsbst. till KNAKA:förhållandet att det knakar (i ngt), knakande ljud, knakning- (ar). Med knak och brak (i sht förr äv. med brak och knak). Dahlstierna (SVS) 72(1698). Et skepp, som vädrets ifver / Med brak och knak på skummig våg för stinna segel drifver. Lohman Vitt. 393(c. 1730). Med knak och brak. Bellman SkrNS 2: 73(1777). Knaket af trampade kvistar / nalkades hastigt mitt håll. Klinckowström Örnsjötj. 46(1906). TurForskn. 8: 47(1919).
