SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNARP knar4p, n.; best. -et.
vbalsbst. till KNARPA. (vard., föga br.) knarrande. Åkerskärrornas knarp ljöd som ett oavbrutet rassel av mogna ax. Wester Reymont Bönd. 4: 71 (1924).
Spoiler title
Spoiler content