KNASTER knas4ter, sbst.1, r. l. m. (Schultze Ordb. 2356(c. 1755) osv.), äv. n. (Sahlstedt(1773), Östergren(1930; angivet ss. sällsynt form; jämte r.)); best. -tern, ss. n. -tret.
Ordformer
(kanaster (canaster) 1786—1891. knaster c. 1715 osv. Anm. Den hos NGripenhielm Vitt. 270(c. 1680) förekommande formen knaste är sannol. att uppfatta som knaster)
Etymologi
[jfr d. kanaster, t. k(a)naster; av holl. k(a)naster, av span. canasta, canastro, korg (använd till förpackning av tobak), ytterst av gr. κάναστρον (se KANISTER)]
2) [eg. elliptiskt för KNASTER-TOBAK] för rökning avsedd tobak kommande från Amerika (i sht från Virginia o. de västindiska öarna) o. urspr. förpackad i korgar; äv. om annan, liknande röktobak (utan avseende på förpackningen); stundom äv. om sämre (importerad) röktobak; numera nästan bl. om enklare, grovskuren, torr o. svag röktobak, vanl. importerad från Holland. Holländsk knaster. Een röök var mollnet under taak / Af Knaste fijnaste röök tobak. NGripenhielm Vitt. 270(c. 1680). ArbStat. A 2: 30(cit. fr. c. 1715). Schultze Ordb. 2356(c. 1755). PT 1758, nr 76, s. 4. Kanaster, den spanska-amerikanska, som kommer i korgar, är bäst. Synnerberg 2: 127(1815). Havanna och Holländsk Canaster .. försäljes i parti och minut. LdVBl. 1844, nr 6, s. 3. Den fina turkiska knastern. Topelius Vint. I. 1: 183(1859, 1880). (Han) tände .. sitt knaster med en fidibus af papper. Levertin Roc. 225(1899).
