SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNASTER, sbst.3, n.; best. -tret.
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(†) koll.: dåligt folk, pack; ”slödder”. (Erik XIV låg) i händerne på bofvar och knaster. HSH 8: 28 (c. 1800). Så taga vi oss hyggliga rum (i Sthm), ty vi behöfva ej bo som knaster. Knorring Skizz. II. 2: 18 (1845).
Spoiler title
Spoiler content