SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNATTER knat4er, n.; best. -tret.
Etymologi
[vbalsbst. till KNATTRA 1]
(ngt vard.) knattrande; knattrande ljud. Högberg Frib. 219 (1910). Knattret från maskingevären. Berg Krig. 132 (1915). Kastanjetternas knatter. Mörne ÄventV 319 (1929).
Spoiler title
Spoiler content