KNIPAND kni3p~an2d, f. l. r.; best. -en; pl. -änder ~än2der.
Etymologi
[jfr sv. dial. knipånn (Smål.); se för övr. KNIPA, sbst.1]
(numera mindre br.) = KNIPA, sbst.1 Linné MethAv. 33(1731). Såsom en bland de ätligare sjöfogelsarterne är knipanden — eller Knipan — temligen eftersökt under sina sträcktåg. Svederus Jagt 257(1831). WoJ(1891).
