SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KNIPA kni3pa2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or ((†) -er Sigfridi); förr äv. KNIPE, m.
Ordformer
(kni(j)pa c. 1635 osv. knipe c. 1755)
Etymologi
[jfr sv. dial. knip (Blek.), knäip (Dalarna), ävensom sv. dial. knipoxe (Södermanl.), knipånn (se KNIPAND); möjl. av ljudhärmande ursprung o. syftande på det vinande l. klingande läte som uppkommer vid fågelns flykt (jfr sv. dial. gnällvinge, nor. hvinand, d. krikand, t. schellente, ss. namn på samma fågel)]
(individ av) det till dykänderna hörande släktet Clangula Leach., särsk. om arten Clangula clangula Leach. (Anas Clangula Lin.); äv. (zool.) i förb. isländsk knipa, om arten Clangula islandica Gmel. (Fuligula islandica Steph.); jfr KNIPAND. Sigfridi A 4 a (1619). (I Lappmarken finnas) giäs, Änder, .. knijpor. SRheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 53. Anas. .. Clangula. Knipa. Linné SystNat. 46 (1740). Svanen speglas re'n i sundet, / Knipans hvita vingar hvina. Runeberg 3: 41 (1846). Isländsk knipa. Schulthess (1885). Knipan .. häckar allmänt i Sveriges norra delar. 2NF 1: 962 (1903). FoFl. 1928, s. 141. — jfr ISLANDS-, SAL-, SIM-, STRAND-KNIPA.
Ssgr: KNIP-AND, se d. o. —
-HANNE, äv. -HANE. FoFl. 1906, s. 207. Munsterhjelm Järvl. 111 (1925).
-HOLK. i sht i fråga om förh. i norra Sv. o. i Finl.: fågelholk som utsättes åt häckande knipor. Aho Spån. 1: 149 (1891). Ekman NorrlJakt 196 (1910). SvNat. 1934, s. 167.
-HONA. FoFl. 1909, s. 48.
-KULL, r. l. m. FoFl. 1909, s. 115. Munsterhjelm Gård. 226 (1927).
-SKRAKE. zool. bastard av salskrake o. knipa. 2NF 1: 958 (1903). FoFl. 1915, s. 61.
-SLÄKTE(T). zool. dykandsläktet Clangula Leach. NF (1884). Carlson Fågl. 320 (1894).
-STUBBE. (†) = -HOLK. Broman Glys. 3: 305 (c. 1730).
-VÄTTE. jäg. vätte som användes vid jakt på knipa. Hahr HbJäg. 474 (1866). FoFl. 1924, s. 212.
-ÄGG, n. Nilsson Fauna II. 2. 2: 332 (”342”) (1834). Engström Häckl. 133 (1913).
Spoiler title
Spoiler content