KNOCKOUT noka͡u4t l. -a͡ω4t, starkt vard. äv. knoka͡u4t l. -a͡ω4t l. knokɯ4t, sbst. r. l. adj. oböjl.; ss. sbst. best. -en; pl. -er (SvD(A) 1922, nr 314, s. 13, osv.), ngn gg = (GHT 1926,nr 49, s. 15).
Etymologi
[av eng. knock out, eg.: slå ut, av knock, knacka, slå, bulta, av feng. cnocian, cnucian, (jfr KNOCKA, v.1,KNOKA, v.), o. out (se UT)]
idrott.
I. ss. sbst.; i boxning: avgörande utslagning (eg. gm ett så kraftigt l. så väl placerat slag att motståndaren faller till marken l. hänger över repet o. icke hinner resa sig upp, innan den därför bestämda tiden är ute); slag varmed dylik värkan åstadkommes; äv. i vidsträcktare anv.: hårdt slag (som fäller ngn till marken); äv. i oeg. o. bildl. anv. Holmberg Boxas 39(1921). Harry Persson vann på knockout i tredje ronden. UNT 1925, nr 9177 A, s. 1.(Redaktionschefen) gick med hopbiten energi in för teknisk knockout på konkurrenterna. Siwertz JoDr. 159(1928). Ernie Schaaf slog knockout på Campolo. SvD(A) 1931, nr 237, s. 11. Frun blev .. antastad ... Då hennes man inskred, fick han en regelrätt knockout, så att han föll omkull och blev liggande på gatan. Därs. 1934, nr 77, s. 3.
II. ss. adj. i predikativ ställning, i uttr. slå (ngn) knockout, på ett avgörande sätt slå ut (ngn) i boxning; äv. i vidsträcktare anv.: slå (ngn) till marken, slå (ngn) medvetslös, göra (ngn) kampoduglig. Negern blev slagen knockout redan i tredje ronden. UNT 1925, nr 9177 A, s. 1.SvD(A) 1930, nr 254, s. 3.
-SLAG. i fråga om boxning; äv. oeg. o. bildl. Holmberg Boxas 38(1921). 2NF 34: Suppl. 775 (1923). Både nedrustningen och Versaillestraktaten ha fått ett knockoutslag. SvD(A) 1935, nr 167, s. 6.
