KNODD, sbst.1, m.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) knodd, knöl, upphöjning, bit, stump; jfr holl. knod, knodde, knapp, knut, knöl, kvist; besläktat med KNUT, sbst.1 — Jfr KNODD, sbst.2]
(†) svärdsknapp. De hugge ihoop nogra hugg på gathan at knodden på Jacobz suerd gick aff. VRP 1648, s. 307.
