publicerad: 1936
KNORLA knor3la2 l. knå3rla2 (knå`rla Dalin; knor3la2 LoW (1889; under knollra, sbst.); jfr: kno`rlig Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(knorl(l)- 1579 (: Knorlot), 1639 (: knorllhårighe), 1705—1916. knorrl- 1746 (: knorrligt), 1889, 1915 (: knorrlig). knårl- 1681 (: Knårlhårig), c. 1755, 1762 (: knårliga))
Etymologi
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) cirkelrund l. spiralformig krökning, vindling; i sht konkretare; ofta i fråga om hår; jfr KNORL, sbst.2 1, KNORR, sbst.2 1. Ett (blomster) sigh i knorlor wrider. Spegel ÖPar. 59 (1705). Til Madratser spinnes en fingers tjock ända (av taglet), tvinnas så hårdt at det slår den ena knorlan vid den andra. Brauner Bosk. 37 (1756). Lundell (1893; anfört fr. finl. förf.). — särsk. konkret.
a) i fråga om hår: lock. I knorlor hängande swart hår. Peringskiöld Jord. 5 (1719). Håret ligger i knorlor. Möller (1790). Dalin (1852).
b) krökt spån (hyvelspån o. d.). I kanterne af stången (dvs. stångjärnet) böra med en hvass mejsel hullungar kunna upphuggas till långa knorlor, som ej brista. Almroth Kem. 530 (1834). jfr Larsson i By Logen 5455 274 (1916: hyvelknorlor, pl.).
c) (†) närmande sig bet.: spiralformig prydnad. I Vessmanland och Dahlarna med åtskillige flere orter, brukas altid en knapp eller knorla midt på selkroken. VetAH 1748, s. 144.
2) (†) tilltrasslad l. tovig massa (av hår l. ull); jfr KNORL, sbst.2 2. Serenius EngÅkerm. 260 (1727).
Ssgr (Anm. Ssgrna kunna äv. hänföras till KNORL, sbst.2): (1 a) KNORL-HÅRIG. (†) som har lockigt hår. Schroderus Comenius 280 (1639). Schultze Ordb. 1807 (c. 1755). —
Avledn. (Anm. Avledn. kan äv. hänföras till KNORL, sbst.2): KNORLIG, adj2. (adj.1 se sp. 1650), förr äv. KNORLOT, adj. (-ett 1583 (: knorlette, pl.). -ig(h) 1682—1915. -ot(t) 1579—1749. -ug 1722. -ut 1679) 1) till 1: krusig; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om hår: lockig; äv. om person l. djur l. skinn: försedd (försett) med lockigt l. krusigt hår. VarRerV 15 b (1579). Knorlot håår. Linc. P 4 a (1640). Den gödde Säden .. hade knorliga ock frodiga Blad. VetAH 1740, s. 480. En knorlig hund. Lind (1749). Svarta knårliga skin af lam. Rothof 121 (1762). Noreen VS 3: 327 (1915). jfr SMÅ-KNORLIG. 2) (†) knottrig, ojämn. Knorlotte Christalle glas. TullbSthm 13/5 1583. RelCur. 230 (1682).
Avledn.: knorlighet, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till knorlig 1. VetAH 1790, s. 291. Dalin (1852).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content