KNORR, sbst.5, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(numera bl. i Finl.) benämning på ett slags kortspel, som går ut på att taga så få stick som möjligt o. vari klöverfärgen, som kallas ”knorr”, har den lägsta valören; äv. i uttr. draga sin knorr. CVAStrandberg 5: 150(1862). Aho Hfors 62(1893). FoU 15: 55(1902). Bergroth FinlSv. 358(1917).
