SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNORR knor4, sbst.1, m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. knur, nor. dial. knurr; sannol. elliptiskt för KNORR-HANE (se KNORR, sbst.7 ssgr)]
(numera knappast br.) fisken Trigla gurnardus Lin., knorrhane. Nilsson Fauna 4: 56 (1852). LfF 1905, s. 239.
Spoiler title
Spoiler content