SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KNOT knω4t, sbst.5, r.; pl. (efter räkneord) = (TT 1898, M. s. 13 (i bet. 2)).
Etymologi
[sannol. av t. knoten, knut (jfr KNUT, sbst.1)]
knut.
1) (föga br.) förtjockning l. avsats på ngt föremål. Grenarna (på ejderdun) äro knotiga mot spetsen och smalna efter hvarje knot. Ekenberg (o. Landin) 76 (1888).
2) (i fackspr.) nautisk mil, knop (se KNOP, sbst.1 2 c). (Telegraf-)kablar af ända till 600 à 700 knots längd. TT 1898, M. s. 13.
Ssg: KNOT-PUNKT. (föga br.) tekn. om föreningspunkterna mellan stängerna i en fackvärkskonstruktion, knutpunkt. TT 1871, s. 403.
Spoiler title
Spoiler content