KODIFIERA kω1difie4ra l. kωd1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra; äv. KODIFICERA -fise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KODIFIKATION.
Ordformer
(-ficera 1844—1917. -fiera 1831 osv.)
Etymologi
[jfr t. kodifizieren, eng. codify, fr. codifier; bildat till KOD;med avs. på senare leden jfr FACIT]
sammanföra spridda lagar l. sedvanerättsliga regler till ett systematiskt ordnat, enhetligt lagvärk; med obj. betecknande antingen de lagar osv. som sammanföras l. det lagvärk som är resultatet av sammanförandet; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr KODEX 2. Tegnér (WB) 7: 254(1831). De kodifierade men till sin inre natur föråldrade stadgarna. Samtiden 1873, s. 102.NordT 1892, s. 332 (bildl.).(Skånes) landskapslags kodifiering strax efter år 1200. SvGeogrÅb. 1931, s. 201.— särsk. (mindre br.) övergående i bet.: utforma o. fastställa, precisera o. fixera; giva fast form åt. Bolin Statsl. 2: 246(1871). Wienslutakten af 15 maj 1820 var ett försök att kodificera ordningen inom Tyskland. 2NF 18: 324(1912). Eftersom ”bruket” (dvs. språkbruket) emellertid i många fall var vacklande, blev det en ingalunda lätt uppgift att kodifiera det. Wikander StudArgus 59(1924).
