KOK kω4k, sbst.2, n.; best. -et; pl. =.
(ngt vard.) i uttr. kok stryk, förr äv. hugg l. slängar, så mycket stryk l. så många slag o. d. som ngn får vid ett tillfälle, ”portion” stryk. Han borde ha ett ordentligt, ärligt, godt kok stryk. Iag är en Adelsman, och har eij rätt särdeles maga, at smälta örfijlar, eller ett kook stryk för E'ra lögner skull. Gyllenborg Vill. 25 (1721). Et kok hugg. Lenæus Delsbo 203 (1736, 1764). Ett kok slängar. Tessin Skr. 87 (1762). Jag har ingen ro i mig förr än jag gett honom ett kok stryk. Blanche En tr. upp 99 (1843). Hellström Storm 212 (1935).
