SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLIFEJ kωl1ifäj4 l. 1l- l. kol1-, n. (Lundquist Daudet Odödl. 173 (1888) osv.), l. (numera sällan) r. (AGeijer (1845) i Solnedg. 2: 281, UNT 1930, nr 10518, s. 8); best. -et, ss. r. -en; pl. = l. (ss. r. alltid) -er (Agrell Sthm 178 (1892), SD(L) 1902, nr 20, s. 1); ngn gg KOLIFEJA -fäj3a2 l. —40, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(-fej 1845 osv. -feja 19111929)
Etymologi
[skämtsam bildning till KOLLATION; med avs. på senare leden jfr FEST, FÄT, sbst., GALEJ, sbst.1, HEJ, sbst.1 II 2]
1) (vard. o. skämts.) glad tillställning, kalas, ”hippa”. I går hade vi vår stora kolifej för dem (dvs. brudparet Geijerstam). AGeijer (1845) i Solnedg. 2: 281. Begrafningsmåltiden .. förvandlade sig till ett väldigt kolifej. Lundqvist Daudet Odödl. 173 (1888). En del ungdom .. hade .. ställt till en liten kolifej med dans på ett kafé i samhället. UNT 1930, nr 10518, s. 8. jfr STUDENT-KOLIFEJ.
2) [anv. beror möjl. på inflytande från KOLLISION] (†) tvist, bråk, kontrovers. I morse hade Gustaf och jag en liten kolifej igen, fast jag föresatt mig att vara en riktig ängel. Agrell Sthm 248 (1892). Zilliacus Hågk. 95 (1899).
Spoiler title
Spoiler content