SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLLABORANT, m.||(ig.); pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet coll-)
Etymologi
[av lat. collaborans (gen. -antis), p. pr. av collaborare (se KOLLABORERA)]
(†) = KOLLABORATOR. Mig och mina Collaboranter, här i Scholan tilfogas stoor mehn på wåra Vnderhåldh. VDAkt. 1653, nr 174. Därs. 1663, nr 501. Hygiea 1870, s. 468.
Spoiler title
Spoiler content