publicerad: 1936
KOLLATIONERA kol1atʃωne4ra l. 01—, äv. -aʃ-, i Sveal. äv. -e3ra2 (collatione´ra Weste; kållatschonèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOLLATION.
Ordformer
(förr äv. skrivet coll-)
Etymologi
[jfr d. kollationere, t. kollationieren (i bet. II), ä. eng. collation (i bet. II), fr. collationner (i bet. II), mlat. col(l)a-tionare (i bet. II); till KOLLATION. I bet. II föreligger lån från t. l. mlat.]
I. (†) motsv. KOLLATION I: sammanbringa l. sammanföra (ngt), samla (ngt). Schroderus Dict. 226 (c. 1635). (Kyrkoböner) som aff them Förståndigom äre collationerade. Schroderus Os. 1: 677 (1635; lat. orig.: collatæ).
1) omsorgsfullt o. noggrant jämföra (tvenne föremål) för utrönande l. konstaterande av överensstämmelse l. olikheter; ofta med bestämning inledd av prep. med, äv. mot (emot), betecknande det föremål (original) varmed jämförelsen göres; äv. i absolut anv.; utom i b numera bl. (i sht i fackspr., särsk. handel. o. jur.) dels med avs. på kopia l. textreproduktion o. d.: jämföra med originalet för avlägsnande av eventuella avvikelser (o. bestyrkande av kopians osv. överensstämmelse med originalet), dels med avs. på skrifter, handlingar, (poster i) räkenskaper l. handelsböcker o. d.: jämföra för att se om de stämma överens l. för att kontrollera riktigheten av l. verifiera, motläsa; särsk. (i vetenskapligt fackspr.) med avs. på olika handskrifter till o. olika editioner av text: jämföra kritiskt med varandra i syfte att fastställa den ursprungliga o. riktiga texten l. för klassificering av handskrifter o. editioner; jfr KOLLATION II. G1R 29: 426 (1560). En wiss och rett Collationeret Afskrift af then gamble Skattebok. Bureus Suml. 5 (c. 1600). (Bärgsmännen skola) inlefwerera sine bomärken på Grufwetinget, eller åt Tulnären i wågen, på thet man theste bätre kan collationera thes märke emot thet, som är slagit på Kopparen. Bergv. 1: 66 (1627). Privilegia borde och först collationeras medh originalen, som finnes uthi Archivo. RP 6: 303 (1636). Inemot åttahundra handskrifter .. har han (dvs. C. J. Schlyter) för sin lagsamling behöft undersöka, genomläsa och med hvarandra kollationera. Wisén i 3SAH 4: 295 (1889). (I kassaboken) införda poster kollationeras mot verifikationerna. Hultman Banktekn. 259 (1909). Kontrollen på bokföringens riktighet verkställdes genom kollationering post för post. Sillén BokförMet. 1: 5 (1915). SDS 1934, nr 146, s. 10. — särsk.
a) teat. värkställa första repetitionen av (teaterstycke), varvid de utskrivna rollerna jämföras med originalpjäsen. Josephson Teaterregie 44 (1892). SvD(A) 1931, nr 287, s. 3.
b) bildl.; förr äv. refl. Huru sjelfständig man anser sig blir det dock alltid en glädje att finna någon hvarmed man kan collationera sig. Tegnér (WB) 4: 338 (1823). Vi hade .. kollationerat våra minnen. Segerstedt Händ. 7 (1919, 1926). Pontus .. kollationerade icke sina intryck med någon. Stiernstedt Liw. 312 (1925).
2) bokb. o. bibliot. i utvidgad anv., med avs. på bok: undersöka om den är komplett o. om arken komma i ordningsföljd. Biurman Brefst. 116 (1729). Key Amatörbokb. 29 (1916).
III. (†) motsv. KOLLATION IV: giva (ngn) fullmakt (”kollationsbrev”) på visst kyrkligt ämbete. VDAkt. 1680, nr 82.
Anm. Äv. förekommer (i fackspr., i sht handel., vard.) kortformen kolla (stundom i ssgr, ss. koll-märke. SoS 1907, s. 179).
Spoiler title
Spoiler content