publicerad: 1936
KOLLATERAL kol1atera4l l. 01—, adj. o. sbst.; ss. adj. med adv. -T; ss. sbst. om person m.||ig., om sak r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet coll-)
I. adj.
1) (i fackspr.) som befinner sig l. förekommer l. är ställd vid sidan om l. jämte ngt annat l. ngn annan; i pl. äv.: som befinna sig l. förekomma vid sidan om l. jämte varandra; sidoställd; jfr II 1. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). LbKir. 2: 123 (1922). Sundberg (1926). — särsk. anat. o. med. om ledningsbana i nervsystem l. blodomlopp: som befinner sig på sidan av viss huvudledningsbana; äv. i överförd anv., om blodcirkulation: som försiggår gm dylik ledningsbana; jfr II 1. Kollateral cirkulation. NF (1884). Sundberg (1926).
2) (numera bl. ngn gg i fackspr.) som står resp. stå i sidoordnat förhållande till ngt annat l. ngn annan resp. varandra, som förekommer resp. förekomma samtidigt med ngt annat l. ngn annan resp. varandra, som frambringas samtidigt med ngt annat osv.; sidoordnad; jfr II 2. (De konstitutionella regeringarna) söka .. vänskapliga .. förbund med Massorkerne .., föga bekymrade, hvad de ”collaterala” hofven derom tänka. SC 1: 960 (1821). Almqvist Monogr. 381 (1839, 1845). Sundberg (1926).
3) [specialfall av 2] (i fackspr.) i fråga om släktskapsförhållande(n): som utgår från samma stam, utan att tillhöra samma linje, som tillhör sidolinje(n); äv. i överförd anv.: som tillhör l. utgår från person på sidolinje(n). Björnståhl Resa 1: 6 (1769). Närmare och fjermare collaterale Arftagare. AdP 1789, s. 844. Ymer 1913, s. 419. Om kollateral ärftlighet tala vi, när egenskapen icke förekommer hos en persons föräldrar eller förfäder utan hos någon av deras syskon. Wigert PsykSj. 1: 29 (1924).
II. sbst.
1) (i fackspr.) motsv. I 1; särsk. anat. o. med. motsv. I 1 slutet: sidoledningsbana i blodomlopp l. nervsystem. LbKir. 1: 535 (1920). Fina kollateraler i hjärtväggens yttre vägglager. NordMedT 1934, s. 751.
Spoiler title
Spoiler content