KOLLIDERA kol1ide4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KOLLISION.
Ordformer
(förr äv. skrivet coll-)
Etymologi
[jfr t. kollidieren, eng. collide; av lat. collidere, av com (se KON-) o. lædere, skada (jfr ELIDERA)]
1) om i rörelse stadd kropp l. person: (mer l. mindre) våldsamt stöta samman l. törna ihop (med ngn l. ngt). Biurman Brefst. 116(1729). Uppgående kurirtåget kolliderade med ett vexellokomotiv. SD(L) 1896,nr 495, s. 4. I ett gathörn hade de så när kolliderat med två damer. Olson JanP 85(1918). De två bilarna kolliderade. SvD(A) 1934, nr 204, s. 16.— särsk. sjöt. i p. pf., om fartyg: som törnat ihop (med annat fartyg l. med sjömärke o. d.). SD(L) 1894, nr 287, s. 4. De .. vid Ekholmsknallen kolliderade ångarna ”Bergsunds” och ”Folkes” assuradörer. SD 1900, nr 7, s. 4.
2) bildl.: råka l. komma i strid l. konflikt (med ngt). Hagström Herdam. 4: 636(i handl. fr. c. 1800). Då gudomlig och mensklig rätt kollidera med hvarandra, bör naturligtvis den senare gifva vika för den förra. Bolin Statsl. 1: 197(1869). (De) hafva gjort sig skyldiga till oregelbundenheter, som ofta kolliderat med samhällets intressen. FinBiogrHb. 1097(1898). Den ena kongressen kolliderar med den andra, ofta nog samlas flera på en gång. STSD 1933, nr 185, s. 1.jfr (†): The twänne Hufwudparterne vnder the Protesterande, hwilka vthom dissensum circa dogmata (dvs. olika uppfattning beträffande lärosatser) elliest igenom intet widrigt interesse, som vthaff Religionen härflyter, colliderade warda. Brask Pufendorf Hist. 456(1680).
