KOLOFON kol1ofå4n l. kå1- l. kω1-, l. -åf- l. -ωf-, l. kå4lofon l. kol4- osv., sbst.1, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet colophon)
Etymologi
[jfr t. kolophon, eng. colophon; av senlat. colophon, av gr. κολοφών, topp, spets, slut]
boktr. i vissa äldre böcker förekommande, efter texten placerad slutskrift innehållande uppgift om boktryckare, tryckort, tryckår, stundom äv. bokens titel o. författare m. m., sluttitel. KonvLex.(1860). NordBoktrK 1906, s. 347. Kolofonen till NT (i bibeln 1541). Collijn SvBibliogr. 2: 90(1927).
