KOLONNAD kol1ona4d l. kå1-, äv. kω1-, äv. -ωna4d (kålånnád Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-, -ade)
Etymologi
[jfr t. kolonnade, eng. colonnade, av fr. colonnade, i ä. fr. äv. colonnate, av it. colonnato, avledn. av colonna (se KOLONN)]
byggn. o. konst. serie av kolonner ställda på lika avstånd från varandra i en l. flera rader o. vanl. uppbärande bjälklag o. tak; jfr PELAR-GÅNG.NTessin d. y.(1712) hos Josephson Tessin 2: 51. König Mec. 69(1752). Bakom slottet (dvs. Karlbärgs slott) ligger .. ett mindre med kollonad försedt tempel. Höjer Sv. 1: 32(1873). Petersplatsens (i Rom) kolonnader. Hahr ArkitH 378(1902). — särsk. bildl. Stagnelius (SVS) 2: 142(c. 1822). Klipporna visa i höjden djerfva kolonnader. Bremer NVerld. 3: 111(1854).
