publicerad: 1936
KOLONN kolon4 l. kå- l. kω- (colo´nn (öp- (pet) o) Weste; kålå´nn Dalin), r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-, -onne)
1) byggn. o. konst. (byggnadsdel utgörande ett) vertikalt stöd, i regel med cirkelrund genomskärning (bestående av kapitäl, skaft o. vanl. bas), stundom användt uteslutande i dekorativt syfte; rundpelare; äv. i utvidgad anv., om liknande del av möbel, maskin o. d. Doriska, joniska, korintiska, romanska, romerska kolonner. Den doriska kolonnen saknar bas. Kopplade kolonner, tvenne kolonner ställda på samma bas o. under samma kapitäl. Engagerad kolonn, halvkolonn. Kannelerad kolonn. Carlberg SthmArchitCont. C 1 a (1740). Man kan tro att .. (i Berlin) finnes flere Collonner än i Rom, men Ögat frågar öfveralt — Collonner! hvad gör ni. CAEhrensvärd (SVS) 1: 26 (1782). De tolf kolonnerna å façaden åt Gustaf Adolfs torg (å börshuset i Gbg) äro af gjutet jern. Thomée IllSv. 149 (1866). En sextonhörnig kolonn (i en grav vid Beni-Hassan i Egypten). Upmark Lübke 17 (1872). Tvättställ af emaljeradt gjutjärn, på kolonner af gjutjärn. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 208. Fristående kolonn brukades som minnespelare .. (bl. a.) hos romarna. SvUppslB (1933). — jfr ALTAR-, BALUSTRAD-, DEKORATIONS-, GJUTJÄRNS-, GRANIT-, HALV-, HÖRN-, MARMOR-, SEGER-, SIR-, STEN-, TRÄ-, VÄGG-KOLONN m. fl. — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.
a) (i fackspr.) kolonnkakelugn. Ambrosiani NordMEld. 27 (1911). KarlJohStil. 14 (1924). jfr: En nu i senare åren synnerligen i mode kommande .. kackelugn med fyrkantig fot el:r pedistall samt rundformerad Collonne ovan til. PersonhT 1914, s. 130 (1776).
b) tekn. om kolonn- l. pelarformig anordning för vissa tekniska ändamål (ss. destillering, filtrering o. d.); särsk. = DESTILLATIONS-KOLONN. TT 1872, s. 145 (om destillationskolonn). I raffinaderierna upplöses det brunfärgade råsockret, lösningen filtreras genom kolonner med benkol. Starck Kemi 257 (1931). — jfr DESTILLATIONS-, DESTILLER-, DESTILLERINGS-, REKTIFIKATIONS-KOLONN.
c) [jfr motsv. anv. i fr., ävensom av t. säule] (numera bl. i fackspr., ävensom i vitter stil) i ett vertikalt rör befintlig l. fritt uppstigande, kolonnformig massa; pelare l. cylinder (av kvicksilver, vätska, rök o. d.). JGOxenstierna (1770) hos Lamm Oxenst. 197. En Colonne luft har .. likså mycken tyngd, som en Colonne quicksilfver af samma diameter eller tjocklek. Wåhlin Bastholm 71 (1791). Fock 1Fys. 133 (1853). Från .. (eskaderns) skorstenar uppstego den svarta stenkolsrökens kolonner. Hedin Front. 529 (1915). — jfr KVICKSILVER-, LUFT-, RÖK-, VATTEN-KOLONN m. fl.
d) tekn. om vartdera av sidostyckena i en sågrams medelst en hävarm upp o. ned i stativets gejder rörliga lösram, i vilken sågbladen äro inspända. HbSkogstekn. 452 (1922).
e) [jfr motsv. anv. i fr.] (i vitter stil, föga br.) bildl., om person. Vitterheten har (gm Vetterblads död) mist ett stöd; men den äger ännu sina colonner, sin Hising och sina Creandrar. Kellgren (SVS) 6: 34 (1774).
2) i fråga om formation inom här l. flotta l. flygvapen samt i därav utvecklade anv.
a) mil. trupp- (l. fordons)förband (i marsch-, uppställnings- l. manöverform) med underavdelningarna bakom varandra; dylik formering. Anryckt kolonn, se ANRYCKA 2. Ordres afgick till alla colloner at wäl låta recognosera wägarne. KKD 10: 171 (1710). Det förmånligaste sätt att marchera .. är i Colonn med Plutons front och öppnade led. KrigVAH 1816, s. 11. Under franska revolutionens tider kämpade hopar af oöfvade krigare, som rusade på i djupa massor, kolonner, föregångna af skyttar i spridd ordning, tiraljörer. NF 5: 113 (1881). I ett led kolonn (vid grupp) äro karlarna på ett led bakom varandra. ExInf. 1927, s. 108. En kolonn soldater på marsch. Ergo 1927, s. 51. FörslExTrängtr. 1931, s. 57. — jfr ANFALLS-, ANGREPPS-, ARTILLERI-, AVDELNINGS-, BATALJONS-, BATTERI-, DIVISIONS-, DUBBEL-, GRUPP-, HALV-, INFANTERI-, MARSCH-, ROTE-, SKYTTE-, STORM-, TROPP-, TRUPP-KOLONN m. fl. — särsk. om formation för framförande av ammunition o. övriga förnödenheter, ävensom för sjukvård o. d. Nordensvan Mainfältt. 6 (1894). ExTrängtr. 1909, s. 118. jfr AMMUNITIONS-, BOSKAPS-, BRO-, FORDONS-, FURAGE-, FÖRPLÄGNADS-, LIVSMEDELS-, PROVIANT-, SJUKVÅRDS-, TROSS-, TRÄNG-KOLONN m. fl.
b) sjömil. sjöstyrka formerad så att de olika fartygen följa i bestämd ordning (i en l. flera rader) i varandras kölvatten; dylik formering; äv. flygv. i fråga om liknande formering av luftfartyg. UB 7: 401 (1875). Är den fientliga styrkan formerad å kolonn med 300 meters afstånd mellan fartygen (så osv.). TSjöv. 1904, s. 560. — jfr DIVISIONS-, DUBBEL-, ENKEL-KOLONN m. fl.
c) [jfr motsv. anv. i t.] i utvidgad anv. av a, om rad av efter varandra uppställda personer (par l. led) resp. om dylik uppställning; särsk. dans. i fråga om (uppställningen i) vissa (folk)danser. Brudefärden kom sakta intågande, par om par, uti trenne colonner. Wallenberg (SVS) 1: 189 (1771). (Daldansen) kan dansas av obegränsat (antal) kolonner. Folkdans. 65 (1923). Därs. 81.
d) i bildl. anv. av a. VetAH 1817, s. 43 (i fråga om sillstim). Den är icke en tillfällig yra i tiden denna ständigt växande kolonn af läroanstalter, den är ett behof. Rundgren Minn. 3: 145 (1878, 1889). SvD(A) 1930, nr 322, s. 3.
Ssgr (i allm. till 1; i sht byggn. o. konst.): (1 b) KOLONN-APPARAT. [jfr t. kolonnenapparate] tekn. destillationsapparat med kolonn(er); jfr PELAR-APPARAT. TT 1872, s. 145. —
(2 a) -BRO. (i sht förr) mil. om tillfälligt slagen militär bro av viss bredd; jfr NORMAL-BRO. KrigVAH 1881, s. 57. —
-BYGGNAD. Upmark Lübke 17 (1872). Det grekiska templet är en kolonnbyggnad. Laurin Konsth. 19 (1900). —
-KAKELUGN~002 l. ~200. (i fackspr.) kakelugn bestående av en cylindrisk överbyggnad på en kubisk plint (jfr KOLONN 1 a); äv. om kakelugn försedd med tvenne flankerande kolonner. 2NF 13: 578 (1910). Fatab. 1926, s. 146. —
-KNIPPE. kolonn sammansatt av flera kolonner; jfr KNIPPE-PELARE. TT 1895, Byggn. s. 83. (Kölnerdomens) långhus har 56 .. fristående kolonn-knippen och 28 .. väggpelare. 2UB 1: 163 (1898). —
-ORDNING.
1) [jfr t. säulenordnung] byggn. o. konst. till 1: i antik o. antikiserande arkitektur förekommande system enligt vilka kolonnen (jämte därav beroende byggnadsdelar) utformas o. uppbygges. Bagge Wendt 46 (1835). Wrangel Konststil. 7 (1897).
-STÄLLNING. [jfr t. säulenstellung] sammanställning av kolonner enl. viss indelning l. gruppering; äv. konkret. NF 1: 450 (1875). En dorisk kolonnställning på höga socklar uppbär ett tresidigt gafvelkrön. Upmark VSkr. 267 (1889). Flodström SvFolk 322 (1918). —
(2 a) -TAKTIK. mil. under franska revolutionens krig antagen stridsformering i kolonner med förutsända tiraljörer; motsatt: lineartaktik. KrigVAT 1852, s. 655. Aminoff Krigsg. 214 (1904). —
-TRUMMA, r. l. f. [jfr t. säulentrommel] vart särskilt av de trumliknande block varav en kolonn är sammanfogad. TT 1900, Byggn. s. 121. Kjellberg GrekRomK 128 (1932). —
(2 a) -VIS, adv. mil. Kolonnvis och med högra flygeln i spetsen tågade hären. Fryxell Ber. 15: 123 (1848). —
Spoiler title
Spoiler content