[sv. dial. kolp, kolpa, kulpa, redskap för vintermete, motsv. d. kulpe, kolpe, kolp; av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) lockbete vid vinterfiske, bestående av ett stycke tenn (l. annan metall) i form av en (mindre) fisk. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 69(1868). Vintermete, eller ”pimpling med kolp” genom en upphuggen vak på isen. Hofberg Skogsbyggarl. 19(1881).
