publicerad: 1936
KOMEDIANT kom1edian4t l. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-. komed- (com-) 1638 osv. kommed- (comm-) 1640. kommoed- (comm-) c. 1700—1746. komœd- (com-) 1653—1767. komöd- 1725. -iant 1638 osv. -ient 1734. komiant 1857—1862. komejant 1830)
Etymologi
[jfr d. komediant; av t. komödiant (ä. t. komediant); av it. commediante, eg. substantiverat p. pr. av commediare, spela komedi, avledn. av commedia (se KOMEDI)]
eg. o. urspr.: yrkesmässig skådespelare tillhörande ett kringresande teatersällskap; skådespelare, aktör; stundom äv.: gycklare, taskspelare o. d.; numera nästan bl. (med nedsättande bibet.) om sämre sorts (kringdragande) skådespelare; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr slutet). Schroderus Albert. 4: 276 (1638). Resolverades att Christian Thun, commedianten, skulle bekomma till sitt comædiehuuss upbygning 200 rijkzdaler. RP 8: 210 (1640). Comœdianter, Lijnedansare, Göklare och andre sådane Personer. Schmedeman Just. 459 (1665). Wij äro alle Commœdianter, i thet stora werldenes skodespeel. Isogæus Segersk. 584 (c. 1700). Förbud för kringresande komedianter att vid marknader samt å sön- och helgedagar anställa förevisningar. BtRStP 1856—58, VII. 2: nr 8, s. 15. Hornborg Loew. 231 (1928). — särsk. i oeg. l. bildl. anv.: hycklare; opålitlig person; äv.: ”skojare”. Weste FörslSAOB (1823). Bergman JoH 72 (1926). Han (dvs. överstelöjtnanten) är en satans komediant, han säger aldrig rent ut vad han menar, utan han gör allting på låss. Böök Lejon 234 (1935).
Ssgr: A: KOMEDIANT-BAND. (-iant- 1918. -iants- 1770) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) = -TRUPP. Bergeström IndBref 130 (1770). 2NF 27: 997 (1918). —
-DRAMA. i sht litt.-hist. om skådespel som på 1500- o. 1600-talen uppfördes av kringdragande engelska komedianter; äv., i sg. best., om motsvarande dramatik. Schück SvLitH 1: 623 (1890). SvLittH 1: 170 (1918). —
-SPELARE. (†) skådespelare; i sht om sämre sorts skådespelare; gycklare, taskspelare. Isogæus Segersk. 634 (c. 1700). Lagerbring HistLit. 317 (1748). —
-SPRÅNG. (tillf.) vigt språng l. hopp (ss. en gycklares l. taskspelares). Med bäfvande dristiga Comœdiantsprång. Dalin Arg. 1: 134 (1733, 1754). —
-TEATER. (†) Et Comediant Theater att der i öfva ungdomen medh Tragedier ok Comedier. Rudbeck Bref 313 (1687). —
-TRUPP. (-iant- 1900 osv. -iante- 1738. -iants- 1771) CGTessin (1738) i 2Saml. 4: 185. Alving SvLittH 1: 122 (1929).
B (†): KOMEDIANTE-TRUPP, se A.
C (†): KOMEDIANTS-BAND, -TRUPP, se A.
Avledn.: KOMEDIANTERI, n. (†) bildl.: hyckleri, förställning; äv. konkretare. Thorild Gransk. 1784, 1: 9. Detta lysande och omätliga Comedianteri, som utgör det man kallar verlden. Dens. 3: 226 (1792). —
KOMEDIANTISK, adj. [jfr d. komediantisk, t. komödiantisch] (numera knappast br.) som påminner om komedianter (o. deras uppträdande); äv.: som bär prägel av gyckel l. skämt, lustig, löjeväckande. (De döda i Siam) som .. blifwa .. med månge .. Ceremonier, .. Comoediantiske Föreställningar (osv.) .. wid Affguda-huusen förbrände. Schouten Siam 38 (1675). (Teaterbesökarnas) beskedeliga väsende förbytes i löjeliga och affecterade manerer, i Comoediantiska stälningar och bokningar. SvMerc. 2: 612 (1757). Björkman (1889). —
KOMEDIANTSKA, f. (numera föga br.) skådespelerska, aktris; numera bl. med nedsättande bibet.: skådespelerska av sämre sort; äv. i oeg. l. bildl. anv.: hycklande o. intrigant kvinna, gycklerska. Serenius (1734; under actress). Blanche FÄlsk. 328 (1848). En intrigant, en komediantska, en skenhelig harpya. Hagberg Pérez Galdós DPerf. 145 (1893). Kihlman 2Skälmrom. 291 (1923).
Spoiler title
Spoiler content