KOMIKER kω4miker, äv. 302 (kòmick´r Dalin), m.||ig.; best. -n; pl. =; äv. (numera, utom ngn gg skämts., bl. i pl.) KOMIKUS kω4mikus, äv. 302 (kòmikuss Dalin); pl. komici kω4misi, äv. 302 (Phosph., SvD(A)).
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -iker 1842 osv. -ikus 1810—1891)
Etymologi
[jfr d. komiker; av t. komiker, av lat. comicus (se KOMISK). Formen komicus (-ikus) är lånad av lat. comicus]
komisk författare l. skådespelare; äv. allmännare, om skämtsam person, skämtare; upptågsmakare; gyckelmakare. JournLTh. 1810, s. 607. Äfven tribrachys är tillåten, men icke daktylen eller anapesten hos andra än Komici. Phosph. 1811, s. 269. Romanovsky, en av Reinhardts främsta komici, har till slut givit vika för de frestande anbuden från filmbolagen. SvD(A) 1931, nr 271, s. 12.
SAOB
