KOMMUNAL kom1ɯna4l l. -u-, r., nästan bl. i sg. best. -en, äv. -n.
(vard.) elliptiskt för: kommunalförvaltning(en) l. kommunalstämma(n) l. kommunalnämnd(en); äv.: kommun(en); ngn gg: värksamhet(en) ss. kommunalman. Han har nu slagit sig på kommunalen och nitälskat sig till vasen. Jolin Ber. 3: 29 (1873). Suppleanttiteln .. var den enda i hela kommunalen som imponerat på honom. Larsson Hemmab. 189 (1916).
