SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOMMUTERA kom1ɯte4ra l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOMMUTATOR.
Etymologi
[jfr t. kommutieren, ävensom eng. commutate; av lat. commutare, ombyta, av com (se KON-) o. mutare, ändra]
elektrotekn. omkasta rörelseriktningen av (elektrisk ström), låta (elektrisk ström) ändra riktning. Växelströmmen, som skall kommuteras. TT 1893, Allm. nr 38, s. 3. Elfving Starkstr. 56 (1909). DN(A) 1933, nr 343, s. 19.
Spoiler title
Spoiler content