(förr äv. skrivet com-. -tif 1805—1860. -tiv 1807 osv.)
Etymologi
[jfr t. komparativ, eng. comparative, fr. comparatif; ytterst av lat. comparativus, till comparare, jämföra (se KOMPARERA, v.1). I bet. II är ordet adj. till KOMPARATIV, sbst.]
I. jämförande; relativ.
1) (i fackspr.) som innebär en jämförelse, jämförande; äv.: som avser l. gäller ett jämförande studium. Nordforss(1805). Det (är) endast .. genom den komparativa methoden som den större delen af geografiska och statistiska uppgifter kan blifva af allmännare intresse. Frey 1850, s. 241. Komparativa arkeologiska samlingar. SvD(A) 1934, nr 248, s. 3.— särsk.
a) i uttr. betecknande vetenskapsgrenar som tillämpa komparativ metod; jfr JÄMFÖRA 2 f α. Komparativ anatomi, religionshistoria, språkforskning, straffrätt. Den komparativa anatomien. Geijer I. 5: 306(1820). För den komparativa philologien öppnas en allt större framtid, ju närmare de Vediska hymnsamlingarne blifva bekanta. Frey 1849, s. 120. Amerika i svensk litteratur 1750—1820. En studie i komparativ litteraturhistoria. Elovson (1930; boktitel).
b) språkv. i uttr. komparativ konjunktion, (bi)sats o. d., konjunktion resp. (bi)sats som uttrycker en jämförelse. Boivie SvSpr. 80(1820). Brate SvSpr. 203(1898).
