[jfr d. kompromittere, t. kompromittieren; av lat. compromittere, ömsesidigt lova varandra, särsk. att hänskjuta tvist till skiljedomare, av com (se KON-) o. promittere, lova, av pro, framför, för m. m., o. mittere, skicka (jfr MISSION). — Jfr KOMPROMETTERA]
(†) hänskjuta (en tvist) till avgörande av skiljeman; äv. med prep. under l. på. BtÅboH I. 9: 163(1637). (Om ngn präst l. hans folk) sökia wid Dom Capitlet rådh och förlijkningh i thet som stridigt är, eller under theras dom compromiteera, hafwe lof thet ärendet uptaga. KOF II. 2: 282(c. 1655). SvRiksd. I. 5: 150(cit. fr. c. 1742; med prep. på).
