KONCIS konsi4s, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. konzis, eng. concise, fr. concis, av lat. concisus, kringskuren, kortfattad, p. pf. av concidere, sönderhugga, av com (se KON-) o. cædere, hugga (jfr CESUR, DECIDERA)]
om muntlig l. skriftlig framställning, uttryck o. d.: sammanträngd, kort(fattad) o. kärnfull, utan omskrivningar l. omsvep; motsatt: diffus; äv. i överförd anv., om person: som uttrycker sig koncist. Uttrycka sig klart och koncist. Sahlstedt Hoffart. Föret. 2 b (1720). Det hörer Herr Archiatern (Linné) allena till, att kunna vara concis eller kort och dock tydelig i sina beskrifningar. C. De Geer (1773) hos Linné Bref I. 5: 352. Fru Malmros .. devis var kort och koncis: Tacka vet jag karlar! Hellström Malmros 25 (1931).
Avledn.: KONCISHET, r. l. f. —
KONCISION, r. l. f. [jfr eng. o. fr. concision, av lat. concisio (gen. -ōnis), sönderskärande, korthet] (numera knappast br.) koncishet. JGOxenstierna 4: IX (1815). Enberg SvSpr. 349 (1836). LoW (1911).
