KONFUCIAN kon1fɯsia4n l. -fus-, l. 01—, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. confucianer, konfuzianer, eng. confucian; avledn. av personnamnet KONFUCIUS, latiniserad form av namnet KONGFUTSE (kinesiska K'ung fu-tsï, eg.: mästaren K'ung)]
i sht rel.-vet. anhängare av den kinesiske filosofen Kongfutses (551—479 f. Kr.) levnads- o. sedelära. Fredengren Bettany VärldRel. 88 (1894). NorstedtVärldH 15: 67(1928).
Avledn.: [till KONFUCIANl. personnamnet KONFUCIUS] (i sht rel.-vet.): KONFUCIANISM, r. (-fuc- 1924 osv. -fus- 1900. Anm. Stundom förekommer äv. formen kongfutsianism, bildad direkt till det kinesiska namnet KONGFUTSE) [jfr t. confucianismus, konfuzianismus, eng. confucianism] religionsform l. filosofisk åskådning som ansluter sig till Kongfutses levnads- o. sedelära. PedT 1900, s. 126.IllRelH 546(1924). —
KONFUCIANSK, adj. (Anm. Stundom förekommer äv. formen kongfutsiansk; jfr anm. ovan) [jfr t. confucianisch, konfuzianisch] adj. till KONFUCIUS o. KONFUCIAN.Nyström NKina 1: 225(1902, 1913). IllRelH 527(1924).
