KONNEXION kon1äkʃω4n l. -ek-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -nektion (-nect-) 1688—1932. -nexion 1716 osv.)
Etymologi
[jfr t. konnexion, eng. o. fr. connexion, av lat. connexio (gen. -ōnis), vbalsbst. till connectere (se KONNEKTERA)]
1) (i fackspr.) förening, sammanfogning, förknippning; sammanhang, samband. Swedberg Schibb. 258(1716). Blott vid det Fredholmska ändmoränstråket står ett sådant (moränback-)landskap i påtaglig konnektion med israndaflagringar, som bilda dess distala gräns. Fennia 36: 217(1915). Konnektionen mellan Östasien och den närmre Orienten. OoB 1932, s. 76.— särsk.
a) (†) i fråga om skrift: sammanbindning (av bokstäver). U (brukades förr i stället för v) mit uti och wed ändan (såsom til connexion beqvämare). Cellarius LatGr. 109(1703).
2) (†) förbindelse (se d. o. 1 d), relation; bekantskap; äv. konkret; vanl. i pl. Han .. håller sig i ständig connexion med Academien här. PForsskål(1754) hos Linné Bref I. 6: 116. Genom de connectioner min Bror äger, skall ingen lättare än min Bror kunna lemna förslag på någon till denna tjenst passande person. NNordenskiöld(1837) hos Berzelius Brev 11: 183. Ekbohrn(1904).
3) (†) sammanhållning. De i kropparna existerande jordiska particlars connexion. Wallerius Tank. 37(1776).
Ssgr (till 1 b; kartogr.): KONNEXIONS-BORD. bord avsett att användas ss. underlag vid konnektering av kartor. KrigVAH 1881, s. 120.SvKartläggn. 106(1922). —
-LINJE. i terrängen noggrant uppmätt linje som inmätes på tvenne angränsande kartblad så att dessa vid konnektering sammanfalla i densamma, konnekteringslinje. SPF 1835, s. 92. —
