SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONSISTORIAL kon1sistω1ria4l, adj. o. sbst. m.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. Anm. I bet. II användes i äldre tid o. ännu i fackspr. den nylat. formen consistorialis, pl. -les, förr med genomgående lat. böjning. KOF 3: 190 (1682: Een af Consistorialibus). Ödmann Hågk. 91 (c. 1805; uppl. 1918: Consistorialis). UNT 1929, nr 10362, s. 1 (: konsistoriales, pl.).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konsistorial, eng. o. fr. consistorial, av nylat. consistorialis, avledn. av lat. consistorium (se KONSISTORIUM). — Jfr KONSISTORIALISK, KONSISTORIELL]
(numera mindre br.)
I. adj.: konsistoriell; äv. användt ss. ssgsform till KONSISTORIUM 1 (särsk. 1 a). HärnösDP 1694, s. 324. Consistoriale Resolutioner. VDAkt. 1719, nr 270. Rydin Minn. 1: 296 (1929). — särsk. (förr) om pastorat, = KONSISTORIELL 1 slutet. SynodA 1: 313 (1728). Regale och Consistoriale Pastorater. PH 6: 4508 (1757). Meurman (1846).
II. sbst.: ledamot av konsistorium.
a) motsv. KONSISTORIUM 1 a. HSH 31: 430 (1638). KOF II. 2: 446 (c. 1655). Svensk Pastor vid Tyska Förs. i Götheborg, och Consistorial i därvarande Dom-Capitel. CJBrag (1774) hos Linné Bref I. 3: 299. Hagström Herdam. 1: 125 (1897).
b) motsv. KONSISTORIUM 1 b. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 99 (1816). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 353 (1876).
Ssgr (till I. Anm. 1:o Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till II. 2:o I fråga om bruklighet jfr KONSISTORIUM 1 a): KONSISTORIAL-ARKIV. VDAkt. 1779, nr 288. —
-DOM. av konsistorium avkunnad dom; äv. konkret. LReg. 213 (1635). Därs. 236 (1648). —
-ED. av konsistorieledamot avlagd ämbetsed. KKD 7: 270 (c. 1725). Upsala(A) 1927, nr 250 A, s. 3. —
-RÅD. [jfr t. konsistorialrath] (i fråga om äldre samt utländska förh.) konsistorieledamot. VDAkt. 1737, nr 289. SvNorStatscal. 1816, s. 345 (om medlem av Norges prästerskap). KyrkohÅ 1907, s. 289 (i fråga om förh. i Stuttgart 1835). —
-SAK. (†) sak l. ärende som (skall) behandlas i konsistorium; vanl. i pl. LReg. 210 (1635). —
-ÄMBETE~020 l. ~200. (†) HärnösDP 1695, s. 391. Alopæus BorgåGymn. 295 (1807).
Spoiler title
Spoiler content