1) motsv. KONSTNÄR 1:konstskicklig, konstfärdig, konstmässig; numera bl. (föga br.) med anslutning till o. närmande sig bet. 2. LoW(1862). (Skogsfinkarna) bygga konstnärliga bon. NF 4: 1286(1881).
2) motsv. KONSTNÄR 2:som tillhör l. utmärker l. har avseende på osv. en konstnär l. konstnärer l. konst(en); som tillfredsställer konstens fordringar l. lagar; som har egenskapen av konst l. utmärkes av konst; som vittnar om konst o. estetisk smak; konstmässig; konstnärs-, konst-. Göra ett konstnärligt intryck. Konstnärlig effekt, värkan. Konstnärligt skön. Konstnärlig begåvning, håg. Konstnärliga intressen. Konstnärliga motiv. Äga konstnärlig blick, konstnärlig smak. Konstnärlig värksamhet. Lag om skydd för litterära och konstnärliga alster. Konstnärlig äganderätt. Atterbom Siare 2: 13(1843). Sann och hög konstnärlig anda. Blanche Kom. 17(1850). Slottsrummens konstnärliga dekoration. Böttiger Drottnh. 15(1889). Min far var en älskvärd konstnärligt anlagd man. De Geer Minn. 1: 1(1892). Det unga konstnärliga Sverige. Bergh Randteckn. 38(1914). Den konstnärligt utformade novellen. GHT 1934, nr 297, s. 3.— jfr O-KONSTNÄRLIG.
Avledn.: KONSTNÄRLIGHET, r. l. f. särsk. till 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara konstnärlig; äv. övergående i bet.: konstnärlig begåvning l. konstnärlig värksamhet. Frey 1849, s. 392. Sådana produkter, som taga i anspråk en fritt verkande konstnärlighet. TT 1871, s. 18. Han utvecklade sitt medfödda snille till full konstnärlighet. Nyblom i 2SAH 57: 52(1880). Konstnärlighet i inredningen. Hahr ArkitH 303(1902). SvD(A) 1932, nr 99, s. 6.
