KONSUMENT kon1sɯmän4t l. -su-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. konsument; av lat. consumens (gen. -entis), p. pr. av consumere (se KONSUMERA)]
person som förbrukar en vara, förbrukare; i sht i fackspr. ofta motsatt: producent; stundom närmande sig bet.: avnämare, köpare; äv. om land l. stad l. område o. d. Berch Hush. 247 (1747). SC 1: 275 (1820). Stockholm är .. en stor konsument av apelsiner. SvD(A) 1933, nr 67, s. 13. — jfr SOCKER-KONSUMENT.
Ssgr (i sht i fackspr.): KONSUMENT-FÖRENING. konkret: ekonomisk förening för främjande av medlemmarnas intressen i egenskap av konsumenter. Steffen BrittStröft. 143 (1895). —
-KOOPERATION. ekonomiskt samarbete mellan konsumenter i syfte att erhålla billigare pris på förbrukningsvaror, särsk. livsmedel m. m. Kooperatören 1914, s. 1.
