KONSUMERA kon1sɯme4ra l. -su-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONSUMTION,KONSUMENT.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -sum- 1626 osv. -summ- 1633—1719)
Etymologi
[jfr t. konsumieren, eng. consume, fr. consumer; av lat. consumere, av com (se KON-) o. sumere, taga, av sub, under, o. emere, taga (jfr DIRIMERA,EXIMERA,EXEMPEL)]
i sht med avs. på vara o. d.: gm användning göra slut på (ngt), använda (ngt) så att det småningom tar slut, förbruka; i sht i fackspr. ofta motsatt: producera: särsk. med avs. på födoämne l. dryck: förtära (se d. o. 3), äta resp. dricka (ngt); äv. med avs. på tobak: röka upp. RARP 8: 76(1660). Man (kan) i viss mån .. undandraga sig den (dvs. den skatt som består i tullar) genom att mindre konsumera en med hög tull belagd artikel. De Geer Minn. 2: 292(1892). Den mjölk, dessa (dvs. ett 5 personers hushåll) konsumera, måste .. beräknas till åtminstone 1 1/2 kg. pr individ och dag. Hellström NorrlJordbr. 604(1917). SvSkog. 1021(1928). (Gästen hade) redan konsumerat sina reglementerade femton centiliter. Hellström Storm 368(1935). — särsk.
b) med subj. betecknande industriell anläggning l. maskin o. d., med avs. på bränsle l. drivkraft o. d.: förbruka. Bergv. 1: 226(1664). TT 1871, s. 131.
c) (†) refl.: förbruka sina förråd; äv.: utarma sig. OxBr. 5: 397(1626). Feltherren reprocherade honom, huru som dhe lågo där (med skeppen) heela sommaren och consummerade sigh sjelffve. RP 3: 94(1633).
d) (mindre br.) bildl. Denn daghen hafver jag fast consummeret uthi visiter. OxBr. 10: 366(1635). Som han (dvs. författaren) konsumerat det mesta af sina upplefvelser, måste han tillgripa ett ämne, som egentligen var fridlyst. Strindberg Fagerv. 208(1902). — särsk.
α) (†) i p. pf., om person: utsliten, kraftlös. BrefKrigFinl. 83(1809).
β) (†) med avs. på krigsfolk: föröda, utöda. RARP 6: 112(1657). (Tsarens) bäste militie var .. igenom kriget consumerat. Därs. 9: 343(1664).
Avledn.: KONSUMERLIG, adj. (†) om vara: avsedd att konsumeras. RP 9: 319(1642).
