SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONTRAPUNKT kon3tra~puŋ2kt, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontrapunkt, eng. counterpoint, fr. contrepoint, it. contrappunto; av mlat. contrapunctum, eg.: punkt (dvs. not) som på notplanet intar ett motsatt läge till annan punkt, av lat. contra (se KONTRA- 1) o. punctum (se PUNKT)]
mus. eg.: självständig melodi satt till ett givet tema (”cantus firmus”); sätt l. konst l. lära att till ett tema sätta självständig melodi (efter vissa regler); äv. allmännare: polyfon flerstämmighet; jfr DISKANT 1. Enkel kontrapunkt (vid vilken stämmorna alltid bibehålla samma plats i förhållande till varandra). Dubbel kontrapunkt (vid vilken stämmorna kunna omvändas så att den övre blir understämma o. den nedre överstämma). Lärare i kontrapunkt vid musikkonservatoriet. Nordforss Theaterdir. 77 (1799). Euterpe 1: 14 (1823). En musikalisk artist, som iakttager harmoniens och kontrapunktens allmänna lagar. Leopold 5: 191 (c. 1827). Canon .. kallas ett efter contrapunktens föreskrifter .. utarbetadt musikstycke. Mankell Lb. 142 (1835). Improvisera en kontrapunkt till en gifven bas. Wegelius MusH 100 (1891). Jeanson (o. Rabe) 1: 41 (1927).
Avledn. (mus.): KONTRAPUNKTERA, v. [jfr t. kontrapunktieren] utarbeta (en melodi o. d.) med kontrapunkt; äv. i uttr. kontrapunktera mot (en stämma o. d.), bilda kontrapunkt mot (en stämma o. d.). Vogler Clavérsch. 44 (1798). Hans talang att kontrapunktera en melodi. Phosph. 1810, s. 111. Jeanson (o. Rabe) 1: 212 (1927). —
KONTRAPUNKTIK, r. kontrapunktisk konst l. lära. Wegelius MusH 142 (1892). Jeanson (o. Rabe) 1: 77 (1927). —
KONTRAPUNKTIKER, m.||ig. PT 1897, nr 130 A, s. 3. —
KONTRAPUNKTISK, adj. [jfr t. kontrapunktisch] Vogler Clavérsch. 51 (1798). En kanon är en kontrapunktisk sats. Bauck 1Musikl. 2: 70 (1871). Kontrapunktisk skicklighet. Norlind MusLex. 374 (1913). —
KONTRAPUNKTIST, m.||ig. [jfr t. kontrapunktist, fr. contrapontiste, it. contrappuntista] (mindre br.) kontrapunktiker. JournSvL 1800, s. 373. (Hennerberg o.) Norlind 2: 39 (1912).
Spoiler title
Spoiler content