SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KONVENTIKEL kon1väntik4el l. -ven-, r. l. m. l. f.; best. -n; pl. -klar ((†) -kler Humble Novator (1728; i titeln), Hagberg Shaksp. 4: 311 (1848)); förr äv. KONVENTIKUL, m. l. f.; pl. -kuler. Anm. I ä. tid användes stundom den lat. formen conventiculum med pl. -la. Levin RelTvång 160 (cit. fr. 1702), Nehrman JurCr. 134 (1756).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -tikel (-ticel) 1728 osv. -ticul 16411692 (: conventiculer, pl.))
Etymologi
[jfr t. konventikel, eng. conventicle, fr. conventicule; av lat. conventiculum, (mindre) sammankomst, diminutivbildning till conventus (se KONVENT)]
1) (†) sammankomst. Efter slutad conventikel på rådstugan. MoB 8: 67 (c. 1780). Hagberg Shaksp. 4: 311 (1848).
2) (i fråga om ä. förh.) sammankomst för uppbyggelse, som ägde rum utanför den av kyrkan fastställda ordningen för gudstjänster; äv. i uttr. hålla konventikel. RP 8: 496 (1641). Det var .. väl främst genom sina konventiklar .. som Rosenius fick sin stora makt över själarna. Linder Tid. 194 (1924). — särsk. bildl. Heidenstam Vad vilja vi? 19 (1914). En estetisk konventikel. SvLittH 2: 302 (1919).
Ssgr (till 2; i fråga om ä. förh.): KONVENTIKEL-MAKARE. (numera knappast br.) nedsättande benämning på person som anordnade l. ledde konventiklar. Hagström Herdam. 1: 129 (cit. fr. c. 1700). Ahnfelt StudM 2: 133 (1857).
-PLAKAT. år 1726 utfärdat plakat innehållande (ett till år 1858 gällande) förbud mot hållande av konventiklar; i sht i sg. best. PrestP 1850—51, 2: 340. SvKyrkH 5: 308 (1935).
Spoiler title
Spoiler content