SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONVERGENS kon1värgän4s l. -vær- l. -ver-, ngn gg -jän4s, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er (WoJ (1891)).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-, -ence)
Etymologi
[jfr t. konvergenz, eng. o. fr. convergence; till KONVERGENT. — Jfr DIVERGENS]
1) (i sht i fackspr.) motsv. KONVERGENT I 1 o. KONVERGERA 1: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara konvergent, konvergering. ConvLex. (1821). Convergerande räta linier .. med nästan alla grader af convergens. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 65. (Långsynthet) beror på en bristande konvergens hos de ljusstrålar, som passera genom ögats vätskor. Thorell Zool. 1: 190 (1860). Carell o. Edelstam 72 (1931).
2) mat. motsv. KONVERGENT I 2, i fråga om oändlig serie o. d.: förhållande(t) l. egenskap(en) att vara konvergent. Björling Anal. 44 (1866). Hedström o. Rendahl Alg. 146 (1915).
3) oftalm. inriktning av båda ögonens blicklinjer samtidigt mot en inom ändligt avstånd belägen punkt (varvid blicklinjerna skära varandra). Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 28. Löwegren Oftalm. 583 (1923).
4) (mindre br.) motsv. KONVERGERA 4: överensstämmelse, sammanfall. Uppfattningarnas påtagliga konvergens. KyrkohÅ 1923, s. 148.
Ssgr (till 3; oftalm.): KONVERGENS-FJÄRRPUNKT~02 l. ~20. den längst bort belägna punkt mot vilken båda ögonens blicklinjer samtidigt kunna inriktas. 2NF 14: 946 (1910). Löwegren Oftalm. 583 (1923).
-NÄRPUNKT~02 l. ~20. motsatt: konvergensfjärrpunkt. 2NF (1910). Löwegren Oftalm. 583 (1923).
Spoiler title
Spoiler content